erkänna
Swedish
[edit]Etymology
[edit]From German erkennen or Low German erkennen. Cognate with Danish erkende, Norwegian Bokmål erkjenne, Norwegian Nynorsk erkjenne, erkjenna, Dutch erkennen and Luxembourgish erkennen. Equivalent to er- + känna.
Pronunciation
[edit]Verb
[edit]erkänna (present erkänner, preterite erkände, supine erkänt, imperative erkänn)
- to admit (to wrongdoing)
- Hon gick till polisen och erkände allt
- She went to the police and admitted everything
- Han erkände att han fuskat i kebabsåstävlingen
- He admitted to having cheated in the kebab sauce competition
- to admit (concede as true, more generally)
- Synonym: medge
- Jag måste erkänna att jag inte trodde att det fanns en chans att det skulle fungera
- I must admit I didn't think there was a chance that it would work
- to recognize ((formally) accept the existence of)
- erkänna ett land
- recognize a country
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | erkänna | erkännas | ||
| supine | erkänt | erkänts | ||
| imperative | erkänn | — | ||
| imper. plural1 | erkännen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | erkänner | erkände | erkänns, erkännes | erkändes |
| ind. plural1 | erkänna | erkände | erkännas | erkändes |
| subjunctive2 | erkänne | erkände | erkännes | erkändes |
| present participle | erkännande | |||
| past participle | erkänd | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.