benägen

Swedish

Etymology

From Old Swedish benæghin, likely from unattested Middle Low German *genegen (equivalent to Dutch genegen), past participle of Middle Low German nigen (“to bend; to bow down”). Compare German geneigt. Doublet of niga.

Adjective

benägen (comparative mer benägen, superlative mest benägen)

1. prone, inclined

   Jag är benägen att hålla med.

   I am inclined to agree.

Declension

Inflection of benägen

Indefinite	positive	comparative	superlative1
common singular	benägen	mer benägen	mest benägen
neuter singular	benäget	mer benäget	mest benäget
plural	benägna	mer benägna	mest benägna
masculine plural2	benägne	mer benägna	mest benägna
Definite	positive	comparative	superlative
masculine singular3	benägne	mer benägne	mest benägne
all	benägna	mer benägna	mest benägna

¹ The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
² Dated or archaic.
³ Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

Derived terms

• benägenhet
• självmordsbenägen
• våldsbenägen

References

• benägen in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• benägen in Svensk ordbok (SO)
• benägen in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• benägen in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)

Anagrams

• benägne