befängd

Swedish

Etymology

From Old Swedish befængdher (“possessed by an evil spirit”), the past participle of Old Swedish befængia (“to apprehend”). Compare the word eldfängd. Cognate of German befangen and Dutch bevangen.

Adjective

befängd (comparative befängdare, superlative befängdast)

preposterous, ridiculous
en befängd ursäkt ― a preposterous excuse

Declension

Inflection of **befängd**
Indefinite	positive	comparative	superlative¹
common singular	befängd	befängdare	befängdast
neuter singular	befängt	befängdare	befängdast
plural	befängda	befängdare	befängdast
masculine plural²	befängde	befängdare	befängdast

Definite	positive	comparative	superlative
masculine singular³	befängde	befängdare	befängdaste
all	befängda	befängdare	befängdaste

¹ The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
² Dated or archaic.
³ Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

References

befängd in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
befängd in Svensk ordbok (SO)
befängd in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
befängd in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
befänga in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, del 1: A-L