barnvänlig

Swedish

Etymology

barn (“child(ren)”) +‎ vänlig (“friendly”)

Adjective

barnvänlig (comparative barnvänligare, superlative barnvänligast)

1. child-friendly (suitable for (families with) children)

Declension

Inflection of barnvänlig

Indefinite	positive	comparative	superlative1
common singular	barnvänlig	barnvänligare	barnvänligast
neuter singular	barnvänligt	barnvänligare	barnvänligast
plural	barnvänliga	barnvänligare	barnvänligast
masculine plural2	barnvänlige	barnvänligare	barnvänligast
Definite	positive	comparative	superlative
masculine singular3	barnvänlige	barnvänligare	barnvänligaste
all	barnvänliga	barnvänligare	barnvänligaste

¹ The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
² Dated or archaic.
³ Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

References

• barnvänlig in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)