avstava

Swedish

Etymology

From av- +‎ stava.

Verb

avstava (present avstavar, preterite avstavade, supine avstavat, imperative avstava)

1. to hyphenate

Conjugation

Conjugation of avstava (weak)

	Active		Passive
Infinitive	avstava		avstavas
Supine	avstavat		avstavats
Imperative	avstava		—
Imper. plural1	avstaven		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	avstavar	avstavade	avstavas	avstavades
Ind. plural1	avstava	avstavade	avstavas	avstavades
Subjunctive2	avstave	avstavade	avstaves	avstavades
	Participles
Present participle	avstavande
Past participle	avstavad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• avstavare
• avstavning

References

• avstava in Svensk ordbok (SO)
• avstava in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• avstava in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)