avkräva

Swedish

Etymology

Compound of av +‎ kräva.

Verb

avkräva (present avkräver, preterite avkrävde, supine avkrävt, imperative avkräv)

1. demand from, request from

   Jag avkrävde honom en förklaring.

   I demanded an explanation from him.

Conjugation

Conjugation of avkräva (weak)

	Active		Passive
Infinitive	avkräva		avkrävas
Supine	avkrävt		avkrävts
Imperative	avkräv		—
Imper. plural1	avkräven		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	avkräver	avkrävde	avkrävs, avkräves	avkrävdes
Ind. plural1	avkräva	avkrävde	avkrävas	avkrävdes
Subjunctive2	avkräve	avkrävde	avkräves	avkrävdes
	Participles
Present participle	avkrävande
Past participle	avkrävd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading

• avkräva in Svenska Akademiens ordböcker