avfärda

Swedish

Etymology

av- (“off”) +‎ färda (“tour”)

Pronunciation

• IPA^(key): /ˌɑːvˈfɛrda/, [ˌɑːvˈfæːɖa]

Verb

avfärda (present avfärdar, preterite avfärdade, supine avfärdat, imperative avfärda)

1. to dismiss, to reject

   Hon avfärdade anklagelserna

   She dismissed the accusations

Conjugation

Conjugation of avfärda (weak)

	active		passive
infinitive	avfärda		avfärdas
supine	avfärdat		avfärdats
imperative	avfärda		—
imper. plural1	avfärden		—
	present	past	present	past
indicative	avfärdar	avfärdade	avfärdas	avfärdades
ind. plural1	avfärda	avfärdade	avfärdas	avfärdades
subjunctive2	avfärde	avfärdade	avfärdes	avfärdades
present participle		avfärdande
past participle		avfärdad

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

• avfärda in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• avfärda in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)