anträffa
Swedish
[edit]Etymology
[edit]From German antreffen. See Dutch aantreffen, Danish antræffe.
Verb
[edit]anträffa (present anträffar, preterite anträffade, supine anträffat, imperative anträffa)
- to find (more or less by chance), to encounter
- Mannen anträffades död i sin lägenhet
- The man was found dead in his apartment
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | anträffa | anträffas | ||
| supine | anträffat | anträffats | ||
| imperative | anträffa | — | ||
| imper. plural1 | anträffen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | anträffar | anträffade | anträffas | anträffades |
| ind. plural1 | anträffa | anträffade | anträffas | anträffades |
| subjunctive2 | anträffe | anträffade | anträffes | anträffades |
| present participle | anträffande | |||
| past participle | anträffad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.