Eken

Swedish

Etymology

From the peddler cant månsing word Storhäcken or Stockhäcken, which was later clipped to häcken and modified to eken through the traditional Stockholm merger of /ɛ/ > /e/.

Proper noun

Eken c (genitive Ekens)

1. (slang) A nickname for Stockholm.
   • 1916, Martin Koch, Guds vackra värld:

     – De ere, de vet du att de e, fö mandrom ha studera live både i Eken å i andra sjösteder.

     – It is, you know it is, ’cause I have studied life both in Stockholm and in other coastal cities.

   • 1963, Olle Adolphson (lyrics and music), “Balladen om det stora slagsmålet på Tegelbacken”, in Resan hem:

     Det var grabbarna från Eken, det var grabbar med humör.

     It was the lads from Stockholm, they were lads with a temper.

Derived terms

• ekenskis
• ekenssnack

References

• Kotsinas, Ulla-Britt (2000) “Från ekenssnack till rinkebyska”, in Att förstå det mänskliga, Stockholm : Natur och kultur, 2000, 167-191 : ill.