1872, Carl Jakob Sundevall, Methodi naturalis avium disponendarum tentamen: Försök till fogelklassens naturenliga uppställning, Stockholm: Samson & Wallin, volume I, “Inledning”, § 4: ‘Anmärkningar vid den här lemnade uppställningen’, page xxi:
De förre, hvilka såsom foglar äro högre utbildade och som blott utgöra de 2 första ordningarna, Oscines och Volucres, har jag kallat Psilopædes (Kal-ungar); de sednare, lägre, benämnas Ptilopædes (Dun-ungar) och innefatta alla de övriga ordningarna. (Namnen äro sammansatta av ψιλος, naken; πτιλον, fjäder, dun, och παις, barn, unge).
Ut in avibus omnibus Ptilopædibus, ita in Volucribus, hallux non separatim mobilis; flexor enim hallucis longus cum flexore digitorum communi semper conjungitur. Ab Oscinibus igitur notis pluribus, evidentibus, differunt; sed a Ptilopædibus formis vix ullis generalibus et peculiaribus, nisi indole pullularum, distinguuntur.
Hallux plerumque majusculus; sed, ut in Ptilopædibus fere omnibus, basi angustatus. — Aves plerumque magnæ, capite, ratione corporis, majore quam in avibus ordinum sequentium. Rostrum a cranio porrectum, nec deflexum; ossibus frontis nasique validis cum fronte conjunctum. Nares parvæ, alte positæ. Alæ semper magnæ, tectricibus, ut in Ptilopædibus omnibus et Volucribus plerisque, magnis, numerosis.
