överta

See also: overta

Swedish

Etymology

From över- +‎ ta.

Verb

överta (present övertar, preterite övertog, supine övertagit, imperative överta)

1. to take over

Conjugation

Conjugation of överta (class 6 strong)

	active		passive
infinitive	överta		övertas
supine	övertagit		övertagits
imperative	överta		—
imper. plural1	övertan		—
	present	past	present	past
indicative	övertar	övertog	övertas	övertogs
ind. plural1	överta	övertogo	övertas	övertogos
subjunctive2	överta	övertoge	övertas	övertoges
present participle		övertagande
past participle		övertagen

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Conjugation of övertaga (class 6 strong, somewhat dated)

	active		passive
infinitive	övertaga		övertagas
supine	övertagit		övertagits
imperative	övertag		—
imper. plural1	övertagen		—
	present	past	present	past
indicative	övertager	övertog	övertages	övertogs
ind. plural1	övertaga	övertogo	övertagas	övertogos
subjunctive2	övertage	övertoge	övertages	övertoges
present participle		övertagande
past participle		övertagen

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• övertag

See also

• efterträda

Further reading

• överta in Svensk ordbok.