återgå

Swedish

åter (“back”) +‎ gå (“go”)

återgå (present återgår, preterite återgick, supine återgått, imperative återgå)

to get back (often to something abstract, like work or a topic)
För att återgå till ämnet så fick jag just en idé
To get back to the topic, I just had an idea

Dags att återgå till arbetet
Time to get back to work

Allt återgick till det normala
Everything got back to normal
to be returned
De osålda exemplaren återgick till förlaget
The unsold copies were returned to the publisher

Conjugation of återgå (strong)

	Active		Passive
Infinitive	återgå		återgås
Supine	återgått		återgåtts
Imperative	återgå, återgack		—
Imper. plural¹	återgån		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	återgår	återgick	återgås	återgicks
Ind. plural¹	återgå	återgingo	återgås	återgingos
Subjunctive²	återgå, återgånge	återginge	återgås, återgånges	återginges
	Participles
Present participle	återgående
Past participle	återgången
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.