språka

See also: spraka and spráka

Norwegian Bokmål

Alternative forms

• språkene

Noun

språka n

1. definite plural of språk

Norwegian Nynorsk

Noun

språka n

1. definite plural of språk

Swedish

Etymology

Derived from språk (“language”) +‎ -a.

Verb

språka (present språkar, preterite språkade, supine språkat, imperative språka)

1. (dated, rare) to speak (a language or through a language)
2. (rare) to chat (make small talk), to converse

Conjugation

Conjugation of språka (weak)

	Active		Passive
Infinitive	språka		språkas
Supine	språkat		språkats
Imperative	språka		—
Imper. plural1	språken		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	språkar	språkade	språkas	språkades
Ind. plural1	språka	språkade	språkas	språkades
Subjunctive2	språke	språkade	språkes	språkades
	Participles
Present participle	språkande
Past participle	—
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading

• språka in Svensk ordbok.

Anagrams

• påskar