skadedjur

Swedish

Etymology

skada (“damage”) +‎ -e- +‎ djur (“animal”)

Noun

skadedjur n

1. a pest animal, a vermin

Declension

Declension of skadedjur
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	skadedjur	skadedjuret	skadedjur	skadedjuren
Genitive	skadedjurs	skadedjurets	skadedjurs	skadedjurens

See also

• ogräs (“weed”)
• skadeinsekt (“pest insect, vermin”)

References

• skadedjur in Svensk ordbok (SO)
• skadedjur in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)