sinnesstämning

Swedish

Etymology

sinne (“mind”) +‎ -s- +‎ stämning (“mood”). Similar to Norwegian Nynorsk sinnsstemning

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈsɪnːɛsˌstɛmːnɪŋ/

Noun

sinnesstämning c

1. mood, state of mind

Declension

Declension of sinnesstämning
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	sinnesstämning	sinnesstämningen	sinnesstämningar	sinnesstämningarna
Genitive	sinnesstämnings	sinnesstämningens	sinnesstämningars	sinnesstämningarnas

See also

• sinnestillstånd

References

• sinnesstämning in Svensk ordbok (SO)
• sinnesstämning in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)