riktning

From Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search

Swedish

[edit]

Etymology

[edit]

rikta +‎ -ning

Pronunciation

[edit]
  • Audio:(file)

Noun

[edit]

riktning c

  1. a direction (indication of the point toward which an object is moving)
  2. straightening, truing, adjusting, adjustment

Declension

[edit]
Declension of riktning 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative riktning riktningen riktningar riktningarna
Genitive riktnings riktningens riktningars riktningarnas

Further reading

[edit]