krängia

Old Swedish

Etymology

From Old Norse krinkr, from Proto-Germanic *kringaz (“circle, ring”).

Verb

krängia

1. heel, careen

Conjugation

Conjugation of krängia (weak)

	present			past
infinitive	krängia			—
participle	krängiandi, krängiande			krängder
active voice	indicative	subjunctive	imperative	indicative	subjunctive
iæk	krängir	krängi, kränge	—	krängdi, krängde	krängdi, krängde
þū	krängir	krängi, kränge	kräng	krängdi, krängde	krängdi, krängde
han	krängir	krängi, kränge	—	krängdi, krängde	krängdi, krängde
vīr	krängium, krängiom	krängium, krängiom	krängium, krängiom	krängdum, krängdom	krängdum, krängdom
īr	krängin	krängin	krängin	krängdin	krängdin
þēr	krängia	krängin	—	krängdu, krängdo	krängdin
mediopassive voice	indicative	subjunctive	imperative	indicative	subjunctive
iæk	krängis	krängis, kränges	—	krängdis, krängdes	krängdis, krängdes
þū	krängis	krängis, kränges	—	krängdis, krängdes	krängdis, krängdes
han	krängis	krängis, kränges	—	krängdis, krängdes	krängdis, krängdes
vīr	krängiums, krängioms	krängiums, krängioms	—	krängdums, krängdoms	krängdums, krängdoms
īr	krängins	krängins	—	krängdins	krängdins
þēr	krängias	krängins	—	krängdus, krängdos	krängdins

Descendants

• Swedish: kränga