förklinga

From Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search

Swedish

[edit]

Etymology

[edit]

Borrowed from German verklingen. First attested in 1810.

Verb

[edit]

förklinga (present förklingar, preterite förklingade, supine förklingat, imperative förklinga)

  1. (sound) fade away, fade out
    Synonym: klinga ut
    Musiken förklingade
    The music faded away

Conjugation

[edit]

Further reading

[edit]