egenmäktig

From Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search

Swedish

[edit]

Etymology

[edit]

Borrowed from German eigenmächtig, equivalent to egen (own) +‎ mäktig (mighty). Compare Danish egenmægtig and Dutch eigenmachtig.

Adjective

[edit]

egenmäktig (comparative mer egenmäktig, superlative mest egenmäktig)

  1. arbitrary, high-handed

Declension

[edit]
Inflection of egenmäktig
Indefinite Positive Comparative Superlative2
Common singular egenmäktig mer egenmäktig mest egenmäktig
Neuter singular egenmäktigt mer egenmäktigt mest egenmäktigt
Plural egenmäktiga mer egenmäktiga mest egenmäktiga
Masculine plural3 egenmäktige mer egenmäktiga mest egenmäktiga
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 egenmäktige mer egenmäktige mest egenmäktige
All egenmäktiga mer egenmäktiga mest egenmäktiga
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
3) Dated or archaic

Synonyms

[edit]

Derived terms

[edit]

References

[edit]