bländverk

Swedish

Etymology

Borrowed from German Blendwerk. Attested since 1750. Equivalent to blända +‎ verk.

Noun

bländverk n

1. a (harmful, misleading) illusion, a mirage (especially in religious contexts, but also more generally by extension)

Declension

Declension of bländverk
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	bländverk	bländverket	bländverk	bländverken
Genitive	bländverks	bländverkets	bländverks	bländverkens

References

• bländverk in Svensk ordbok (SO)
• bländverk in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• bländverk in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)