övervåning

Swedish

Etymology

över- (“over”) +‎ våning (“floor”)

Noun

övervåning c

1. the upper floor (upstairs) of a two-story house

Declension

Declension of övervåning
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	övervåning	övervåningen	övervåningar	övervåningarna
Genitive	övervånings	övervåningens	övervåningars	övervåningarnas

See also

• bottenvåning (“ground floor”)

References

• övervåning in Svensk ordbok (SO)