språka

See also: spraka and spráka

Norwegian Bokmål

Alternative forms

• språkene

Noun

språka n

1. definite plural of språk

Norwegian Nynorsk

Noun

språka n

1. definite plural of språk

Swedish

Etymology

Derived from språk (“language”) +‎ -a.

Verb

språka (present språkar, preterite språkade, supine språkat, imperative språka)

1. (dated, rare) to speak (a language or through a language)

   Kan du språka på tyska?

   Can you speak German?

2. (rare) to chat (make small talk), to converse

Conjugation

Conjugation of språka (weak)

	active		passive
infinitive	språka		språkas
supine	språkat		språkats
imperative	språka		—
imper. plural1	språken		—
	present	past	present	past
indicative	språkar	språkade	språkas	språkades
ind. plural1	språka	språkade	språkas	språkades
subjunctive2	språke	språkade	språkes	språkades
present participle		språkande
past participle		—

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading

• språka in Svensk ordbok.

Anagrams

• påskar